Ja det sammanfattar hela förmiddagen.
Det här med att förlika sig med sin diagnos kommer nog ta tid för sonen.
Han har hela tiden varit medveten om varför Vi går hos BUP men nu när vi fått resultatet på utredningen så är han allt annat än glad. Han har reagerat med ilska, nedstämdhet och besvikelse. Det har verkligen gått upp och ner, han vill inte att vi pratar om det för då blir han ledsen. Svårt att förhålla sig till humörsvängningarna kan jag konstatera att jag har.
Samtidigt som jag tycker lite synd om han så har jag dåligt samvete, och detta över att det förmodligen är pga mina gener. Det låter sjukt men så är de. Han sörjer över sin diagnos och det får han göra kanske kan han acceptera det så småningom?
För mig är det också blandat, en lättnad över att det finns en förklaring på det som jag länge trott berodde på att jag inte är en bra mamma och hans förbaskat oengagerade pappa med sambo. Vet med min utbildning att sådant mycket väl kan ha påverkat men de har varit så mycket mer.
Mamma vet bäst fick jag också lära mig på min utbildning och efter denna resa så kan jag ta med mig och bekräfta att det säkert är så. Har sedan Noah började skolan vetat att han behövde utredas och få sina rättigheter om särskilt stöd erkända, men istället har man mötts av kommentarer som att han inte är skolmogen eller de är inge fel på han, han är bara barn. NEJ de är inget fel på min pojke han har det bara lite tuffare än andra han har fått ge 150‰ medans andra bara ger 97‰ och ändå har det inte räckt hela vägen. Det han haft svårt med har vArit jätte svårt, det han haft lätt för har varit en baggis.
Nu vet vi att han kommer få det stöd han har rätt till, tack vare det papper läkaren skrivit, egentligen samma saker han haft rätt till innan men nu kan man inte skylla på nåt.
Vi var till läkaren för att diskutera medicinering idag och sonen briljerade som vanligt, Hans sätt att beskriva känslan av ett utbrott var outstanding, liksom när han beskrev känslan av bristande impulskontroll.
Nu liknade han sina utbrott med en vulkan, Hans utbrott beror på kärnan i huvudet,den talar om vad han ska känna och när han känner något starkt så bubblar de upp i han som lavan gör ur vulkanen, å då går de inte att styra. Han behöver er hjälp att kontrollera kärnan säger han så att utbrotten inte blir lika stora.
Är inte detta ett bright barn så säg? Läkaren haka på Noahs liknelse och samtalet handlade om vulkaner istället för att prata direkt om Noah,även fast läkaren koppla ihop Noah med vulkanen med jämna mellanrum. De stod på samma plan och till slut kom de överens om att prova medicinering. Det komiska förutom vulkanpratet är att läkaren kunde hålla minen trots att Noah satt och lekte med sina hörlurar (pröva sätta dem på olika sätt på huvudet), ålade upp å ner på stolen. Det var en rolig syn, de pratar samtidigt som Noahs rastlöshet visar sig så tydligt.
Proffsigt tycker jag!
Förutom att mötet var bra så har jag hunnit med att jaga Noah genom Sollentuna centrum, då han absolut inte tänkte åka därifrån utan nya pokemonkort. Han grina som om nån stuckit kniven i han, svor värre än en sjöman och förbannade den dagen denna häxa föddes.
Några pokemonkort blev de inte!
Lunch behövdes dock så de blev en tur till McDonalds och nu är de lugnt!
Hej å hå! Vilken förmiddag!
