Jag vet lång tid har gått och mycket har hänt!

Är Depp, de är höst och alla måsten gör mig stressad. Möten, kurser, mediciner jobb, familj, en son med adhd, hem, träning ja och 100%ger jag i allt för utom hem och träning. Något måste ju bortprioriteras! Jag har ju bara två armar två ben och ett huvud vore ju inte fel om man kunde dubblera alla. Under semester var jag på mammografi pga av en knöl, ofarlig visade de sig  men fortfarande kvar. Fick passa på att ta tag i mig själv under semestern. Har dock fått problem med knäna, bakerscysta i båda knävecken och inflammation i lederna. Hej å hå helt plötsligt så blev träningen dö trist för nu är det inte förknippat med glädje utan med rehab! Måste cykla så jag inte överbelastar knäna! Prutt trist jag som älskar Zumba!!

Hur trist detta inlägg än är så förstår jag inte hur andra mammor hinner med allt utan att köra slut på sig själva?!

Detta vart ett klagorop ber om ursäkt för det!

En vecka har gått...

Sen N fick påbörja sin medicinering,en viss skillnad märks både till de bättre och sämre. Det bättre är att han blivit mer uppmärksam på kroppens signaler men de sämre är den där vulkanen.
Hans känsloutbrott är dubbelt upp!
Han kan inte hantera känslorna, jag kan inte och hans kompisar i skolan kan de inte heller. Detta har resulterat i en trött mamma! En mamma som står på vippen till en avgrund som är svart!! Som den svartaste natten, nu hade en semester suttit fint för denna mamma behöver semester. Önska jag kunde säga att det är nära men tyvärr får jag vänta länge.

Sitter just nu och funderar på hur min och min familjs vardag kan bli bättre.
Jobba heltid med ett litet barn och ett stort barn med npf problematik är inte så lätt har jag kommit fram till.
All min energi går åt på jobbet och allt runt om. Detta resulterar i ett hem som står å faller. Ja något måste göras vet bara inte vad än,funderar vidare! En sak vet jag att denna mamma behöver fylla på med energi! En ordentlig utekväll med dans och en shopping dag de behöver jag! Det ska ja se till å få inom en snar framtid!

Trots att detta blev ett rätt deppigt inlägg så ser jag att vi är på gång, på väg till rätta med Ns problematik. Och resten runt omkring håller jag fortfarande på å väger för å nackdelar, de kommer lösa sig nån gång. Fick en urladdning igår idag är en annan dag och den ska bli bättre än igår!

Emotionell bergochdalbana...

Ja det sammanfattar hela förmiddagen.
Det här med att förlika sig med sin diagnos kommer nog ta tid för sonen.
Han har hela tiden varit medveten om varför Vi går hos BUP men nu när vi fått resultatet på utredningen så är han allt annat än glad. Han har reagerat med ilska, nedstämdhet och besvikelse. Det har verkligen gått upp och ner, han vill inte att vi pratar om det för då blir han ledsen. Svårt att förhålla sig till humörsvängningarna kan jag konstatera att jag har.
Samtidigt som jag tycker lite synd om han så har jag dåligt samvete, och detta över att det förmodligen är pga mina gener. Det låter sjukt men så är de. Han sörjer över sin diagnos och det får han göra kanske kan han acceptera det så småningom?
För mig är det också blandat, en lättnad över att det finns en förklaring på det som jag länge trott berodde på att jag inte är en bra mamma och hans förbaskat oengagerade pappa med sambo. Vet med min utbildning att sådant mycket väl kan ha påverkat men de har varit så mycket mer.
Mamma vet bäst fick jag också lära mig på min utbildning och efter denna resa så kan jag ta med mig och bekräfta att det säkert är så. Har sedan Noah började skolan vetat att han behövde utredas och få sina rättigheter om särskilt stöd erkända, men istället har man mötts av kommentarer som att han inte är skolmogen eller de är inge fel på han, han är bara barn. NEJ de är inget fel på min pojke han har det bara lite tuffare än andra han har fått ge 150‰ medans andra bara ger 97‰  och ändå har det inte räckt hela vägen. Det han haft svårt med har vArit jätte svårt, det han haft lätt för har varit en baggis.
Nu vet vi att han kommer få det stöd han har rätt till, tack vare det papper läkaren skrivit, egentligen samma saker han haft rätt till innan men nu kan man inte skylla på nåt.

Vi var till läkaren för att diskutera medicinering idag och sonen briljerade som vanligt, Hans sätt att beskriva känslan av ett utbrott var outstanding, liksom när han beskrev känslan av bristande impulskontroll.
Nu liknade han sina utbrott med en vulkan, Hans utbrott beror på kärnan i huvudet,den talar om vad han ska känna och när han känner något starkt så bubblar de upp i han som lavan gör ur vulkanen, å då går de inte att styra. Han behöver er hjälp att kontrollera kärnan säger han så att utbrotten inte blir lika stora.
Är inte detta ett bright barn så säg? Läkaren haka på Noahs liknelse och samtalet handlade om vulkaner istället för att prata direkt om Noah,även fast läkaren koppla ihop Noah med vulkanen med jämna mellanrum. De stod på samma plan och till slut kom de överens om att prova medicinering. Det komiska förutom vulkanpratet är att läkaren kunde hålla minen trots att Noah satt och lekte med sina hörlurar (pröva sätta dem på olika sätt på huvudet), ålade upp å ner på stolen. Det var en rolig syn, de pratar samtidigt som Noahs rastlöshet visar sig så tydligt.
Proffsigt tycker jag!

Förutom att mötet var bra så har jag hunnit med att jaga Noah genom Sollentuna centrum, då han absolut inte tänkte åka därifrån utan nya pokemonkort. Han grina som om nån stuckit kniven i han, svor värre än en sjöman och förbannade den dagen denna häxa föddes.
Några pokemonkort blev de inte!
Lunch behövdes dock så de blev en tur till McDonalds och nu är de lugnt!
Hej å hå! Vilken förmiddag!

När man trodde saker å ting inte kunde bli jävligare

Så har man nu fått en remiss skickad till sabbatsbergs Bröstklinik. Har gått omkring med en öm knöl i armhålan de senaste 3 månaderna, ja en lång tid men har haft en hel del annat att prioritera.

Vet att det kan vara inget men även att det kan vara nåt annat. Vi får se

Hoppas jag slipper ta ledigt från jobbet bara!

Annars så känns de bra, idag får vi resultatet på Noahs utredning. Hoppas hoppas det blir bra!

Är rätt fundersam jag har fått upp ögonen för att de är många som feldiagnosticeras. Hoppas det inte gäller mitt gryn. Han har så många problematiska Symptom som hänger ihop med en diagnos men nu med lite efterforskning och samtal så känns det inte lika självklart som tidigare, jag får helt enkelt förlita mig på att läkaren gjort ett bra jobb.

Händelserik helg i motsats till denna vecka som.gått

Ja idag händer det, först ska jag fixa frillan hos frisören så man ser vårdad ut. Förhoppningen om att kanske kunna fixa en rockig frilla till kvällens konsert är ju också stor. Tack vare världens mest underbara kusin så ska jag gå på Bonjovi konserten ikväll :) ska bli sjukt skoj! Tack Veronica!

Imorgon blir det heldag på gröna Lund med systrarna kul kul kul.
Men innan dess blir det jobb.

Måste bara tipsa om två böcker som min chef köpte in och jag har redan tagit mig igenom halva första boken.

Böckerna heter ADHD av misstag och de är precis vad böckerna handlare om. Tydligen har så finns det närmare 46 olika sjukdomstillstånd som yttrar sig på samma sätt som ADHD.
Den är tankeväckande på många sätt och ser fram emot att läsa vidare. På torsdag får vi resultatet på Ns utredning och jag hoppas de fått med allt så inte han blir en av dessa zebror som författaren pratar om.

Nä nu ska ja pysa!

Bilden nedan är från kursen.jag har gått under våren. Har lärt mig.massa experiment och detta var det bästa!

Dag 1 och 2

Första dagen var igår då jag trodde utredningen skulle dra igång men det var bara ett möte då vi bokar datum för utredningen. Nu är det gjort och första fasen gjordes idag.

Måste säga att jag var bra nervös och konfunderad över upplägget igår.
Jag och pappa och Ns bonus pappa skulle sitta 1.5 h gånger 2 och svara på massa frågor. Igår fundera jag på vad kan de vara för frågor som ska besvaras under 3 h sammanlagt. Idag är det glasklart för mig. Samtalet jag och sambon hade med psykoterapeuten var bra. Vi fick chansen att reflektera och se om vi hade samma uppfattning om problematiken,vi var överens och det förvånar mig inte. Det intressanta blir nog fredagens samtal då N s pappa ska va med och han har ju varit frånvarande för de mesta. Där kan de nog bli delade meningar :-/

Känns iallafall skönt att vara igång nu och den 30/5 får vi veta vad utredningen visat.
Nu kör vi på i två veckor och jag är säker på att det i slutändan kommer bli bra! Ger aldrig upp!
Det bästa me dessa besök är att få kvalitetstid med N. Ska riktigt njuta av den positiva biten!
Vi avslutade dagen med fika på balders hörna i Sollentuna mysigt värre!

Spinning time!

Om några minuter bär det av till årsta och syster yster. Vi ska på spinning på sats i liljeholmen, tyvärr missar vi nog coren pga av väntelistan som är för lång men då får de bli lite styrka efter istället ;)

Jag vill tro att spinningen har givit resultat, har iallafall kommitni ett par jeans som jag tidigare inte fått på mig och ingen är gladare än jag :)

Bara fortsätta så kanske man slipper vassen iår :)

Kvalitetstid med dem bästs

Ja denna dag har faktiskt varit toppen trots ihållande huvudvärk,misstänker brist på npn vitamin eftersom jag varit enormt slarvig med dem ett tag nu.

Noah har nog haft det bäst idag :) han har äntligen fått börja på amerikansk fotboll. Jag tror han växte 1 m av stolthet och jag som mamma är grymt stolt jag med. Skydden satt som gjutet på honom, som om de var gjorda för just honom.
Imorgon fortsätter det och jag tror jag kan rådda så han får gå. Det svåraste kommer bli träningstiderna onsdagar 17-18.15 , jag slutar 16.30 hur ska man hinna ??? Får gnugga geniknölen! Detta är enormt viktigt för Noah så de måste prioriteras.

Jag tackar gudarna för att man har en morbror med kunskap också så han kan stötta upp och pusha Noah.

Nu ska ja sova med min huvudvärk. God natt!!!!

Den dåligs dagen blev lite bättre

Och det beror på min fina älskling som kom med posten idag :] samsung galaxy s4,so lovely!

Dålig dag kan man säga

Efterfyningar från gårdagen hänger kvar, å nej jag pratar inte om att vara bakfull. Noahs dåliga dag i skolan tog musten ur mig och det måste det gjort med han Också för han hann bara slå upp ögonen så var konflikterna igång, banala saker som borsta tänderna, gå på toa och sätt på en jacka.
Har varit hemma med minstingen som inte varit så kry, han har en förkylning som aldrig riktigt vill lämna hans kropp den börjar om istället och på det har jag haft ihållande huvudvärk hela dagen och en energi som legat på minus. Nu får jag vara ledig en dag iallafall hoppas man kan få lite energi så man kan vara fit för jobbet på Torsdag och spinning! Har inte tränat på 4 dagar vilket känns mindre kul.
Får bli en trip till apotek och affär nu sen hem å rå om familjen, hoppas vi kan skippa gräl om småsaker för en kväll iallafall.

Tillägg...underbara människor har jag i min närhet!

Nytt jobb sen i januari förde med sig toppen kollegor och efter en tung dag fick jag ett fint mms av en utav mina kollegor.
Tack för att du finns min vän :)

Första inlägget på min nygamla blogg

Jag gjorde ett försök för länge sen att blogga. Det rann ut i sanden men sen en tid tillbaka så tänkte jag att det kunde vara ett bra sätt att ventilera och dela med sig av erfarenheter kring livet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Vi har precis påbörjat en resa jag och min 9 åriga son. Vägen hit har varit lång och utmattande men om en vecka börjar det som jag tror kan bli en vändning på vår för tillfället upp och ner vända värld.

Att möta hans behov har varit en utav mina största utmaningar jag nånsin mött. Jag menar jag kan sitta och läsa alla böcker och alla sidor som finns på nätet för att försöka hjälpa honom. Jag kan skriva fördjupningsarbeten, läsa specialpedagogik på 30 hp för att samla på mig kunskap men det jag har insett den senaste tiden är att, all denna kunskap ger mig kunskaper om teorier och hur man bör göra.
Det svåra är att använda den kunskapen för det är inte så lätt, han är ju en människa med känslor och andra behov också. Jag har sen han blev blöjfri gått hos Bumm för diverse svårigheter och det fortsätter. Vi har fått alla möjliga mediciner men de funkar bara kortsiktigt.

Känslan av att aldrig riktigt kunna tillgodose hans behov och frustrationen jag känner varje gång hans lärare hör av sig för att tala om hans oförrätter. Det finns ingen värre känsla, men känner sig hjälplös och mentalt utmattad. Jag har gått på många föreläsningar som talar för ett positivt förhållningssätt och ett lösningsinriktat förhållningssätt men att det skulle vara så svårt hade kg aldrig kunna tro. Jag kan förhålla mig på detta sätt i mitt arbete och det lyckas ( oftast) men när det kommer till mitt barn så känns det nästintill omöjligt! Beror det på att jag är känslomässigt involverad eller tar min frustration över?!

Idag rann bägaren över när jag blev uppringd av skolan och fick hämta hem honom då han inte hade "skött" sig på hela dagen! Är det så här det ska va? Är detta min framtid ?
Känslorna är överallt jag är trött, han är tröt, jag är ledsen, han är ledsen, jag är arg och frustrerad liksom han. Känns rätt hopplöst just nu om jag ska tala från hjärtat men detta betyder inte att jag ger upp för den sakens skull.

För en vecka sen fick jag chansen att träffa helt fantastiska människor via en stödgrupp. Och där kom jag också i kontakt med föreningen attention, det känns ändå hoppfullt att dessa nätverk finns. Nu ska kidsen i säng och mamma med tror jag för denna dag har varit grönjävlig!