Insåg nog inte igår hur mycket jag exponerade mig själv och mina innersta tankar i tidigare inlägg, nu är det liksom definitivt har han läst mitt inlägg så vet han med all säkerhet nu vad jag känner vilket gör mig väldigt sårbar, hoppas han kan ta det med ro och njuta av det och en förhoppning är ju att han känner någorlunda likadant :D annars är jag köööörd!
Till honom, Nu vet du, nu vet du alla mina innersta tankar, de tankar som jag ännu inte funnit modet till att verbalisera inför dig ( vilket är väldigt ovanligt för denna verbala och känslo laddade Janina). Jaaa , nu vet du och jag står för vartenda litet ord! finns liksom ingen återvändo nu, citerar dig "nu är du så pass mycket i min skalle att det inte går att backa" vill inte, tänker inte heller, so you better get use to having me around ;)
jaaaa det var lite efterreflektioner sen det senaste inlägget som var igår, helt otroligt att jag skrivit två dagar i rad, ida kanske ja inte har lika mycket att skriva dock!
Nu skall jag dammsuga bort änglarnas tofflor på golvet de gör ingen större nytta där de far omkring på golvet!
Heipa Sneipa på återseende!
å förresten GLAD PÅSK DÅ! imorrn far jag till blåkulla och kommer nog inte skriva förns Tisdag kanske?
älskar den låten speciellt me Sonja som sjunger den...
http://www.youtube.com/watch?v=cYH3XsmecjQ&feature=related
onsdag 8 april 2009
tisdag 7 april 2009
Nu var det ett tag sedan jag skrev, men lika glad för det är jag.
Ligger här i min säng och surfar på nätet lyssnar på Sonja Alden och hennes ljuva röst =)
Har hänt lite skojjiga saker den senaste tiden, iallafall i min mening.
Har varit mycket med min nyfunne vän Caroline (kisskarin)....
Hon är den bästa helt klart, känns som att jag funnit en vänskap som kommer vara livet ut, för en gångs skull har nämligen haft otur på den fronten i alla år...
Man har haft många nära vänner fast i olika perioder...de har liksom kommit och gått hela mitt liv, rätt tröttsamt att faktiskt inte ha nån god vän kvar sen barndomen.....finns dock skäl till det :S
Caroline, du gör mig till en bättre människa! Älskar dig!
Barnledig denna vecka, känns lite tomt som alltid när lillskruttas är hos sin far, vet inte vad jag skulle göra utan honom.....skulle nog inte vara där jag är idag iallafall, inte vara den jag är heller för den delen, han var min räddning....nu när man har facit i hand så har man insett hur rent av puckad man var innan man fick barn..... värderade och prioriterade helt skruvade saker.....hade nog aldrig pluggat till lärare om det inte var för Noah, är nästan säker på det!
Sedan har jag inte bara funnit en ny livslång vänskap, har även funnit någon som kommit att betyda något så oerhört mycket för mig, han som jag tror kan vara han med stora H, har givit mig något att tänka på innan jag somnar och något att le åt när jag vaknar..har många andra skäl att le och vara glad men han ger det lite extra krydda.
Vi har träffats i 2 månader imorgon Onsdag, inte såå värst lång tid, men känns på något sätt som en evighet.....Något har hänt med mig de senaste 2 månaderna, något har även växt fram under denna tiden, lycka och glädje över att få ha denna underbara människa i mitt liv. Det är inte som det varit förr, detta känns djupare, tidigare relationer jag givit mig in i har jag insett endast varit ytliga, jag har varit så kär i kärleken att jag inte har sett personen i fråga, men nu vet jag med all säkerhet att detta är på en helt annan nivå... känns liksom som att det tar tid, känslorna ökar ju mer vi umgås och lär känna varandra... Vet att det är skillnad för jag har inte gått och "kärat" ner mig på samma vis som förut, tidigare episoder har ju varit helt sanslösa, impulsiva ogenomtänkta...ångrar dock inte de gånger jag har försökt, har ju lärt mig att det inte är någon ide att skynda, det kommer när det är meningen att det ska komma....och något så fint och stort som kärlek ( hopplös romantiker) måste få ta lite tid om det skall utvecklas till en sund relation annars är det dödsdömt.
Nu känner jag ett sådant lugn i hela mig när det kommer till han som har mitt hjärta och min uppmärksamhet, känner mig lugn och trygg, känner ingen brådska mer än att fy bövelen för å sakna någon så mycket som jag saknar honom, det är på gott och ont att man saknar någon, gott för att när man väl ser denna person pirrar det i hela magen, smilgroparna är uppe i tinningarna jaaa man känner ett rus i hela kroppen, den bästa känslan ever! Det jag kan känna är jobbigt är att saknaden nästan känns som en fysisk smärta i magen, det värker och man kan inte släppa honom ur tankarna!
Det är sådana gånger man bara måste skicka iväg ett sms och tala om att man tänker på honom... Jag vet man kan ju nästan tro att ja är dökär, saken är den att jag känner hur känslorna växer sig allt starkare med tiden och ju mer vi är med varandra, men det är ju inte det här att man föll pladask första gången vi sågs, visst fanns det något där som vi båda kände av men det var inte kärlek vid första ögonkastet, tror inte det, eller det kanske det var, är väldigt konfunderad över det iallafall, har inte upplevt det nånsin förr hel skum och skön känsla iallafall och jag vet att detta kan bara inte vara fel, för det är han personen i hans yttre skal, alla de kvaliteer han har som jag fastnat för mer och mer och nästan är lite beroende av att ha nära, får abstinens besvär när det går för lång tid mellan våra träffar!
Det bästa med honom är att han tar mig OCH Noah som ett paket, han vet att med mig kommer min Noah och han är fullt medveten om detta! så jäkla skönt att för en gångs skull träffat en människa som har goda värderingar och något innanför pannbenet!
Är så glad för att han finns i mitt liv!
Har hänt lite skojjiga saker den senaste tiden, iallafall i min mening.
Har varit mycket med min nyfunne vän Caroline (kisskarin)....
Hon är den bästa helt klart, känns som att jag funnit en vänskap som kommer vara livet ut, för en gångs skull har nämligen haft otur på den fronten i alla år...
Man har haft många nära vänner fast i olika perioder...de har liksom kommit och gått hela mitt liv, rätt tröttsamt att faktiskt inte ha nån god vän kvar sen barndomen.....finns dock skäl till det :S
Caroline, du gör mig till en bättre människa! Älskar dig!
Barnledig denna vecka, känns lite tomt som alltid när lillskruttas är hos sin far, vet inte vad jag skulle göra utan honom.....skulle nog inte vara där jag är idag iallafall, inte vara den jag är heller för den delen, han var min räddning....nu när man har facit i hand så har man insett hur rent av puckad man var innan man fick barn..... värderade och prioriterade helt skruvade saker.....hade nog aldrig pluggat till lärare om det inte var för Noah, är nästan säker på det!
Sedan har jag inte bara funnit en ny livslång vänskap, har även funnit någon som kommit att betyda något så oerhört mycket för mig, han som jag tror kan vara han med stora H, har givit mig något att tänka på innan jag somnar och något att le åt när jag vaknar..har många andra skäl att le och vara glad men han ger det lite extra krydda.
Vi har träffats i 2 månader imorgon Onsdag, inte såå värst lång tid, men känns på något sätt som en evighet.....Något har hänt med mig de senaste 2 månaderna, något har även växt fram under denna tiden, lycka och glädje över att få ha denna underbara människa i mitt liv. Det är inte som det varit förr, detta känns djupare, tidigare relationer jag givit mig in i har jag insett endast varit ytliga, jag har varit så kär i kärleken att jag inte har sett personen i fråga, men nu vet jag med all säkerhet att detta är på en helt annan nivå... känns liksom som att det tar tid, känslorna ökar ju mer vi umgås och lär känna varandra... Vet att det är skillnad för jag har inte gått och "kärat" ner mig på samma vis som förut, tidigare episoder har ju varit helt sanslösa, impulsiva ogenomtänkta...ångrar dock inte de gånger jag har försökt, har ju lärt mig att det inte är någon ide att skynda, det kommer när det är meningen att det ska komma....och något så fint och stort som kärlek ( hopplös romantiker) måste få ta lite tid om det skall utvecklas till en sund relation annars är det dödsdömt.
Nu känner jag ett sådant lugn i hela mig när det kommer till han som har mitt hjärta och min uppmärksamhet, känner mig lugn och trygg, känner ingen brådska mer än att fy bövelen för å sakna någon så mycket som jag saknar honom, det är på gott och ont att man saknar någon, gott för att när man väl ser denna person pirrar det i hela magen, smilgroparna är uppe i tinningarna jaaa man känner ett rus i hela kroppen, den bästa känslan ever! Det jag kan känna är jobbigt är att saknaden nästan känns som en fysisk smärta i magen, det värker och man kan inte släppa honom ur tankarna!
Det är sådana gånger man bara måste skicka iväg ett sms och tala om att man tänker på honom... Jag vet man kan ju nästan tro att ja är dökär, saken är den att jag känner hur känslorna växer sig allt starkare med tiden och ju mer vi är med varandra, men det är ju inte det här att man föll pladask första gången vi sågs, visst fanns det något där som vi båda kände av men det var inte kärlek vid första ögonkastet, tror inte det, eller det kanske det var, är väldigt konfunderad över det iallafall, har inte upplevt det nånsin förr hel skum och skön känsla iallafall och jag vet att detta kan bara inte vara fel, för det är han personen i hans yttre skal, alla de kvaliteer han har som jag fastnat för mer och mer och nästan är lite beroende av att ha nära, får abstinens besvär när det går för lång tid mellan våra träffar!
Det bästa med honom är att han tar mig OCH Noah som ett paket, han vet att med mig kommer min Noah och han är fullt medveten om detta! så jäkla skönt att för en gångs skull träffat en människa som har goda värderingar och något innanför pannbenet!
Är så glad för att han finns i mitt liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)